Den 29 oktober publicerade sydsvenskan en debattartikel signerad av Svenska freds ordförande Anna Ek, Martin Uggla, Martin Ängeby och Annika Sohlström. De tar upp det minskade demokratistödet till Ryssland och hur absurt detta är.
De senaste åren har klimatet för demokratin i Ryssland hårdnat och styret har blivit alltmer auktoritärt. Media och NGO:er, speciellt de som arbetar för mänskliga rättigheter, har problem med att arbeta fritt. De senaste åren har bland annat mord på människorättsaktivister som Anna Politkovskaja och Natalja Estemirova uppmärksammats världen över.
Under en tid har grupper med aktivister samlats den 31:a varje månad, i månader som har 31 dagar, för att demonstrera i flera större städer i Ryssland. De kallar rörelsen Strategi 31 och de demonstrerar mot att artikel 31 i den ryska konstitutionen inte efterföljs. Artikel 31 är den artikel som garanterar mötesfriheten i landet. Dessa demonstrationer har varit förbjudna och många människor har gripits vid varje tillfälle. Kreativa metoder har används för att stoppa mötena. Helt plötsligt har arkeologiska utgrävningar och manifestationer för blodgivning dykt upp på den för demonstrationen planerade platsen, allt för att få bort aktivisterna. När demonstrationerna genomförts har de avbrutits, ofta ved brutalt våld från polisen, och människor har gripits. Den 31 oktober var demonstrationen i Moskva dock delvis tillåten. Den 31 oktober hölls även en stödmanifestation i Stockholm utanför ryska ambassaden.
Attacken i det tjetjenska parlamentet ger oss också en fingervisning om hur situationen i Ryssland ser ut idag. Officiellt är kriget i Tjetjenien slut och situationen har normaliserats. I verkligheten ser det helt annorlunda ut. Sedan den moskvatrogne presidenten Kadyrov fick makten över Tjetjenien har läget för många människor rentav blivit värre. Människorättsorganisationen Memorial lämnade inte Tjetjenien under krigen men de kunde inte fortsatta sitt arbete på plats efter ”freden”. Inte bara aktivister utsätts, vanliga civila kvinnor som inte bär slöja har blivit utsatta för attacker och president Kadyrov har sagt sig vilja tacka de som ligger bakom dessa.
Situationen i regionen är alltså fortfarande allvarlig och Sverige måste sätta press på Ryssland. Men hur ska utvecklingen i landet gå mot något positivt om vi väljer att lämna de som arbetar för demokratin när de behöver oss som mest?
Att minska demokratistödet till ett land som detta anser jag vara oansvarigt av den svenska regeringen. Vart är Ryssland på väg? Under mina besök i Ryssland och mänskliga rättigheter och demokrati kom på tal fick jag ofta höra att Ryssland ar en ung demokrati och därför är det inte perfekt. Detta är visserligen sant, men i Ryssland går utvecklingen mot demokrati inte ens framåt med myrsteg, den går snarare bakåt. Lagar som inskränker organisationers arbete införs, aktivister trakasseras och medierna konstolleras av staten.
Om mänskliga rättigheter ska vara en prioritet i det svenska biståndsarbetet kan vi då med gott samvete fortsätta med det minskade demokratistödet till Ryssland?
