Sommaren har dock inte heller varit helt stilla! Lokalföreningen höll en traditionsenlig utställning till minne av atombombningen av Hiroshima den 6 augusti i Lunds domkyrka. Under dagen hölls ett mycket klokt och kraftfullt tal av Karin Utas Carlsson från Svenska läkare mot kärnvapen som jag här vill dela med mig av:
Det är idag 69 år sedan den japanska staden Hiroshima förstördes av den första atombomben som använts mot en befolkning. Varje år högtidlighåller Läkare mot Kärnvapen minnet av offren för de två atombomberna, den över Hiroshima och den över Nagasaki tre dagar senare. Ett par hundratusen människor dog inom några månader och de fortsätter att dö av verkningar av bomben. Lidandet dessa bomber orsakat är oerhört, ofattbart. Detta får aldrig ske igen!
Det var i slutet av det av Andra Världskriget USA:s president Harry Truman beordrade atombombningarna av de japanska städerna. Argumentet var att minska lidande och död och få slut på kriget. Håller verkligen det argumentet? Vi tycker inte det, och många med oss. Historiska data talar emot.
Tyskland hade kapitulerat den 8 maj. Kriget mot Japan fortsatte. Stora städer på de japanska öarna, inkl. Tokyo, hade bombats och hundratusentals människor dödats eller sårats. De västallierade krävde villkorslös kapitulation. För japanerna var kejsaren helig. De ansåg sig inte kunna underkasta sig helt utan villkor. Den 13 juli meddelade Japan den ryska ledningen (som medlare) att de önskade fred. Amerikansk underrättelsetjänst kände till det. Det blev ändå inga förhandlingar.
Den 6 augusti fälldes bomben över Hiroshima. Det var en uranbomb, med sprängkraften hos13 kton trotyl, en mycket liten bomb med nutida mått mätt. Den 8 aug. förklarade Ryssland krig mot Japan. Om man nu skulle tro på att det sparade liv att spränga Hiroshimabomben, varför nöjde man sig inte med det och inväntade effekten av att Ryssland gick in i kriget mot Japan? Amerikanarna sprängde ytterligare en bomb den 9 augusti. Bomben över Nagasaki var av annat slag, en bomb av plutonium, testad tre veckor tidigare. Det finns anledning att tro att det var två orsaker till att man inte inväntade Japans kapitulation, nämligen, att man ville minska Rysslands krav på inflytande efter krigsslutet, och att man ville se effekten också av en plutoniumbomb. Ofattbart grymt och cyniskt.
Vi påminner om detta för att detta aldrig får ske igen och för att visa på att vi sedan 1945 lever under hot av de massförstörelsevapen som samlats i stora mängder och som idag hotar själva livet på jorden. Det finns 17 000 kärnvapenstridsspetsar i världen, varav ett par tusen står klara att avfyras inom loppet av minuter. 9 stater har kärnvapen: flest har Ryssland och USA. De övriga staterna är Kina, Storbritannien, Frankrike, Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea. Amerikanska kärnvapen är utplacerade i Tyskland, Italien, Belgien och Nederländerna samt Turkiet. USA utvecklar och moderniserar sina kärnvapen. Stora summor läggs ned på den här utvecklingen. Ryssland upplever sig hotat av NATO som har baser som omringar Ryssland och med ett kraftigt försvagat konventionellt försvar upplever sig Ryssland beroende av kärnvapen.
ICAN The International Campaign to Abolish Nuclear Weapons är en internationell organisation som bildades 2007 för samarbete för att totalförbjuda kärnvapen, innehav, testning, hot och användning. ICAN har nu flera hundra partnerorganisationer spridda i över 80 länder. Med är den internationella läkarorganisationen mot kärnvapen, IPPNW. Läkare mot Kärnvapen Sverige är medlem i ICAN och har tillsatt en kampanjarbetare för ICAN Sverige. Man arbetar med nätverksbyggande, lobbying emot svenska politiker och kampanjer riktad mot allmänheten. Bl a har man en kampanj för att få de svenska storbankerna att inte investera i företag inom kärnvapenindustrin. Två banker har ändrat sin policy, Nordea och Swedbank. De andra två återstår.
Två konferenser om kärnvapnens humanitära konsekvenser har ägt rum i Oslo och i Nayarit i Mexico och en tredje är planerad till Wien i december i år. 125 stater har ställt sig bakom det här initiativet för att nå en kärnvapenfri värld. Sverige har, i likhet med kärnvapenstaterna, ställt sig kallsinnigt. Sverige som tidigare varit mycket aktivt för nedrustning av kärnvapen har under senare år intagit en mycket passiv roll. Sverige var för 15 år sedan med och grundade New Agenda Coalition, NAC, en grupp kärnvapenfria stater som sätter press på kärnvapenstaterna. Sverige lämnade samarbetet förra året! Nu ökar emellertid aktiviteten hos NAC.
Ickespridningsavtalet, NPT, från 1970 följs upp med konferenser vart femte år. Nästa konferens är 2015. Inför denna har tre förberedande möten hållits. Det senaste nu i maj i New York. Där lade icke-kärnvapenstaterna i NAC fram ett kraftfullt uttalande mot kärnvapen och man höll flera ambitiösa och målinriktade anföranden. Under åratal av förhandlingar har kärnvapenstaterna gjort mycket litet för att minska sina egna kärnvapen. En enorm mängd kvarstår fortfarande trots vissa neddragningar och man fortsätter testningar och utvecklingsarbete. Så länge kärnvapenstaterna inte ser om sitt eget hus kan man inte vänta sig att andra stater ska avstå. Kärnvapen har blivit en symbol för styrka. Så t ex såg man glädjeyttringar i Indien när Indien skaffade egna kärnvapen. Även ett mindre kärnvapenkrig mellan de två kärnvapenstaterna Indien och Pakistan skulle kunna orsaka enormt lidande. Man har beräknat att det skulle kunna leda till två miljarder människors svält.
Läkare mot kärnvapen verkar för en internationellt bindande konvention mot kärnvapen av den typ som fattats när det gäller kemiska och biologiska massförstörelsevapen. Vid en opinionsundersökning fick SLMK svar från 9 av 10 av svenskarna att de ville att Sverige ska stödja arbetet för att förbjuda kärnvapen . En majoritet av riksdagsmännen är inte nöjda med Sveriges nuvarande nedrustningspolitik och flera partier vill att Sverige ska arbeta för ett förbud mot kärnvapen.
Våld föder våld. Vi människor måste minska våldet och förtrycket för att minska lidandet i världen och i förlängningen förhindra vår egen undergång. Vi har enorma problem: kärnvapenhotet, den ojämlika resursfördelningen i världen, miljöförstöringen, krigen, flyktingströmmarna. Det är bara genom att tänka på ett nytt sätt vi kan förändra oss själva och världen och minska lidandet.
Jag har en vision av en bättre värld – en fredskultur. Vi måste komma till rätta med maktlöshetskänslorna och hitta vår kraft. Då kan vi också ge kraft till andra. ‘.
En fredlig värld innehåller mindre våld och förtryck, mer av kärlek och livskraft, mer utrymme för det vi vill ha och behöver men mindre girighet. Det gäller att verka för en mindre orättvis fördelning av jordens resurser – också för vår egen skull.
Det finns idag mycket kunskap om konflikters dynamik och hantering. Så t ex orsakas våld av förtryck, rädslor och känslor av maktlöshet. Det gäller alltså att minska rädslor och förtryck. Hot skapar rädsla. Vid hantering av konflikter bör hot undvikas och tillit skapas. Kärnvapen är i grunden oanvändbara genom att de skapar så stor förödelse för alla. Ändå använder man dem som hot.
Det ligger ett värde i att se sambanden mellan lokal och global nivå. Genom att handla för det jag tror på lokalt kan jag göra ringar på vattnet, påverka det stora skeendet, makronivån. Jag är övertygad om att vi har med oss vårt förhållningssätt, vårt sätt att tänka vad vi än sysslar med, och ska ta ställning till. Om vi har lärt oss att se andras perspektiv, om vi har lärt oss andra sätt att handla än att ge igen eller undvika konflikten, då kan vi slippa att tänka i hämnd och i stället skapa tillit; ge vänskap och kärlek i stället för att skapa fiender. Det gäller alla nivåer.
En fredskultur kan skapas!
