Idag, den 6 augusti 2016, är det 71 år sedan de första atombomberna med människor som mål fälldes över Hiroshima, och några dagar senare över Nagasaki. Den totala förödelsen av dom båda städerna är svår att föreställa sig. I slutet av 1945 hade bomberna dödat 140 000 människor i Hiroshima, och 74 000 i Nagasaki. Den strålning som de överlevande utsattes för orsakade, och fortsätter att orsaka, olika former av cancer. Bombernas långtidseffekter drabbade inte bara de som överlevde själva utan fortsätter att drabba även deras barn. Det som hände i Hiroshima och Nagasaki får aldrig någonsin falla i glömska. Vi som lever idag måste till varje pris förhindra att det händer igen. Kärnvapnens existens och hot om deras användning får aldrig bli en naturlig del av världsordningen.
För några dagar sedan kom min familj och jag tillbaka från en resa till norra Sverige, till Sapmi, där vi vandrat från Abisko till Nikkaluokta. I denna storslagna men kärva miljö har samerna utvecklat sin kultur och sitt levnadssätt under en svindlande lång tidrymd. Det rör sig om många tusen år. Samerna lever på ett sätt som inte tär på landskapet, eftersom de är medvetna om att deras överlevnad är direkt beroende av ekologisk balans. Kärnvapnen står för den absoluta motsatsen till ett sådant mångtusenårigt hållbarhetsperspektiv. Sjuttio år är en mycket kort period i människans historia, och redan har vi varit nära den absoluta katastrofen, ett globalt kärnvapenkrig, fler gånger än vad man mäktar tänka på. Det är absurt och orimligt att människan fortfarande besitter dessa vapen, som kan ödelägga jorden och hela vår historia på bara några minuter, och att makten att avfyra dem ligger utanför demokratisk kontroll.
Vi befinner oss i en historisk period med en rasande snabb utveckling mot onödig militarisering, ute i världen liksom inom Sveriges gränser. I Turkiet, som just upplevt ett försök till statskupp, finns 50 amerikanska kärnvapen utplacerade genom Nato, samtliga med tio gånger Hiroshimabombens sprängstyrka. De befinner sig på Incirlik-basen, nära den syriska gränsen, vilken utgjorde en av utgångspunkterna vid kuppförsöket. Man kan med all rätt fråga sig hur man kan garantera dessa bombers kontroll och säkerhet.
I Europas NATO-länder aktiverar USA missilsköldar som ska utgöra skydd för motattack i händelse av ett NATO-lett kärnvapenanfall österut. Senast i maj aktiverades en sådan sköld i Rumänien. Skölden öppnar för ett radikalt brott mot doktrinen att inte använda kärnvapen för ett första anfall. Därigenom riskerar Europa att bli skådeplats för ett kärnvapenkrig.
I Sverige har värdlandsavtalet med Nato nyligen trätt i kraft. Vi i Svenska Freds Lund-Malmö har under de gångna månaderna lagt mycket av vårt arbete på att sprida information om och bilda opinion mot detta avtal, som tyvärr röstades igenom i riksdagen under våren, utan fullvärdig demokratisk process. Plötsligt är det inte längre en omöjlighet att kärnvapen placeras i Sverige, kärnvapen som vi i så fall inte skulle ha kontroll över då de inte skulle vara våra egna. Oron ökar då man tänker på Natos strategiska intressen vid Östersjön, och den stora och okritiska samarbetsvillighet som Sverige visar gentemot kärnvapenalliansen Nato. I en tid då verklig neutralitet och ett starkt ställningtagande mot kärnvapen från Sveriges sida hade kunnat bidra till hela världens säkerhet har vi valt helt fel väg att gå.
Trots allt finns ett starkt hopp. Vi befinner oss alla här idag just för att det inte är för sent att förhindra en katastrof. Idag finns ett mycket stort antal människor världen över som jobbar stenhårt för kärnvapnens avskaffande. Vi vanliga människor, civilsamhället och gräsrötterna, är av största betydelse för att det ska lyckas. ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, är en kraftfull global kampanj som gjort en enorm insats, och som nu i maj hoppfullt rapporterar om att en överväldigande majoritet av världens regeringar är beredda att börja förhandla om ett globalt kärnvapenförbud inom ramarna för FN. Många stater stödjer att dessa förhandlingar inleds redan nästa år. ICANs budskap är följande: det finns idag förbud mot flera inhumana och urskiljningslösa vapen: biologiska och kemiska vapen, landminor och klustervapen. Låt ett sådant förbud börja gälla även för kärnvapen, som ett nödvändigt steg mot en kärnvapenfri värld.
