Tal av Sven Ruin på Hiroshimadagen

Tal på Hiroshimadagen, den 6 augusti 2021, av Sven Ruin i Lunds Domkyrka

Idag är det alltså 76 år sedan kärnvapen användes i Hiroshima. Tänk dig gärna in i situationen, om du själv hade var där, till exempel nu vid middagstid – några timmar efter detonationen som förstörde en storstad. Vi kommer senare (i Gudstjänsten) få ett tillfälle att stanna upp för det.

Den 6 augusti har blivit en minnesdag då vi hedrar offren för kärnvapen. Både den och förintelsens minnesdag, den 27 januari, kan även tjäna som påminnelser om vad vi bör göra för att hindra att det upprepas.

Niondeklassarna i en skola där jag bor, i Köpings kommun, brukar göra skolresor till Polen, där de lär sig om förintelsens hemskheter. Aldrig igen får något sådant hända, är vi naturligtvis många som tänker.

Ibland kan man också få höra här i Sverige om någon som under andra världskriget var frivillig i tysk tjänst på östfronten. Hur kunde dom, är det lätt att tänka idag. Vi kan undra hur mycket de förstod att förutom striderna, som var brutala i sig, skedde hemskheter bakom fronten, bland annat mot den judiska civilbefolkningen.

Vad dock kanske inte så många tänker på, är att Sverige i nutid är med på vissa förberedelser av vad som kan bli nästa förintelse. Det jag syftar på är förberedelserna att med kärnvapen genomföra massmord på civilbefolkning. En skillnad är att i vår tid finns mycket information om detta tillgängligt, för alla som bryr sig om att ta reda på vad som händer. Till exempel finns offentliga remissvar, som visar hur statsmakten i Sverige numera accepterar kärnvapen, inte med avsikt att skaffa egna, men kanske andras förs in på vårt territorium. Vi genomför övningar då våra stridsflygplan eskorterar utländskt bombflyg över Sverige, som kan medföra kärnvapen. Sverige drog också tillbaka stödet för FN:s förbud mot kärnvapen. Detta och även andra svenska uttalanden tycks vara avsedda att sabotera fredspristagaren ICANs arbete för en kärnvapenfri värld.

Att en stor del av världens kärnvapen är inriktade just på civilbefolkning är också välkänt, även om vi bara vet de grova dragen. Vi vet hur de två kärnvapen som användes mot Japan i augusti 1945 drabbade civilbefolkningen. Vi vet också, genom visselblåsare som Daniel Ellsberg, hur en del av planeringen som gäller kärnvapen har sett ut. Han beskriver det som på engelska kallas ”first-strike plans”, som i det fallet beräknades döda 600 miljoner människor [1]. Som Ellsberg konstaterar är det i storleksordningen hundra gånger fler än förintelsen under andra världskriget. Han menar också att den beräkningen är en underskattning. Ännu fler skulle kunna dö genom vedergällningattacker, så kallad ”atomvinter” och massvält. Ett resultat av kärnvapenkrig skulle kunna bli en period av kraftigt sänkta temperaturer, speciellt över de stora kontinenterna på norra halvklotet, genom att täta rökmoln hindrar en stor del av solljuset att nå ner till markytan.

På engelska finns också begreppet ”nuclear holocaust”, alltså förintelse genom kärnvapen eller dess konsekvenser, så jag är inte först att prata i de här termerna. För den som anser att begreppet förintelse ska vara reserverat just för det som gäller judisk befolkning, så vill jag framhålla att det inte står i motsats till den här varningen om nästa förintelse. Det är fullt möjligt att kärnvapen, exempelvis genom atomvinter och massvält, skulle kunna slå ut en stor del av, eller hela, världens befolkning, inklusive den judiska. I en bredare definition av förintelsen under andra världskriget omfattas nazisternas systematiska dödande av fler grupper.

En speciell sak med kärnvapen, som det annars inte pratas så mycket om, är att kärnvapen är i synnerhet skadliga för barn [2] [3], alltså just de som är oskyldiga till vuxensamhällets krig. Trots engagemang för många miljöfrågor pratar vi också märkligt lite om hur kärnvapen hotar miljön på jorden. Hotar Guds skapelse, skulle man kunna säga, med dess myller av liv.

Perspektiven är så skrämmande, att det kan vara svårt att ta till sig. Ett sätt att fly undan i tanken är att säga att kärnvapenhotet bara är teoretiskt och att kärnvapnen i själva verket skyddar oss. Men jag vill invända mot det av flera skäl.

Ett skäl är alla provsprängningar som gjorts av flera länder som utvecklat kärnvapen. I flera fall har människor använts mer eller mindre som försöksdjur. Det gäller inte minst urbefolkning och minoriteter. Man ofta kan se ett rasistiskt drag i hur de utnyttjats. Här finns också en parallell till experiment med människor, som gjordes under förintelsen under andra världskriget. Redan där borde det resas ett antal moraliska hinder emot militär samverkan med dessa kärnvapenmakter. För fullständighets skull kan tilläggas att i samband med provsprängningar har radioaktivt material spridits, framför allt i närområdet men även vida omkring, vilket kan ha drabbat många på jorden. Vi vet inte exakt hur många fall av cancer och andra sjukdomar detta orsakat. En uppskattning är över två miljoner dödsfall bland människor globalt, i cancer [4]. Därtill kommer andra hälsoeffekter.

Ett annat skäl är de olyckor som inträffat med kärnvapen, bland annat då ett bombplan störtat i Spanien och ett på danskt territorium på Grönland. Hemlighetsmakeriet kring sådana olyckor ger ytterligare en dimension till problemet, vilket gör det ännu svårare för samhället att hantera situationen på ett vettigt sätt. Det finns exempelvis danskar som kämpat rättsligt för att få kompensation för strålskador. På den tiden som den kärnvapenolyckan olyckan inträffade, förstod nog inte alla hur farlig situationen var. En likhet mellan Köping och Lund, är att i båda städerna har det lagts förslag att stödja ICAN Cities Appeal, som man kan kalla för ett kommunupprop för kärnvapenförbud. I vårt medborgarförslag i Köping tog vi fasta just på kommunens roll för krisberedskap. En kärnvapenolycka är sannolikt något som ingen kommun i Sverige kan hantera på ett bra sätt. Därför kan det finnas speciell anledning för kommunen att ge sin uppfattning till känna om kärnvapen.

Ytterligare ett skäl är de incidenter, som gjort att kärnvapenkrig har varit mycket nära att starta av misstag flera gånger. Det har i något fall gått så långt att avfyrningsorder för kärnvapen getts, men att de som skulle utföra ordern tvivlade på att den var riktig och därför inte omedelbart utförde den [5]. Lägg till detta de dåliga relationerna mellan flera kärnvapenländer och de skrotade avtalen mellan några av dem. Sådant kan öka risken för att incidenter inträffar och att incidenter får en olycklig utgång. Där spelar Sverige en viktig, men numera tyvärr ofta tragisk roll, genom att bidra till ökat misstroende och försämrade relationer gällande några av de stora kärnvapenmakterna. Lägg därtill att Sverige har lämnat sin nära 200-åriga fredstradition.

Detta är några av skälen varför kärnvapen är en verklig risk, inte minst idag.

Ibland får man också intrycket av vansinne, när man tittar närmare på kärnvapenfrågan. Ett sådant exempel är att det på sina håll uppenbarligen finns en villighet att offra ”våra egna” och andra som inte har med konflikten att göra. I de planer som Daniel Ellsberg berättat om, räknade man kallt med att – förutom det avsedda – döda hundra miljoner människor i allierade länder och ytterligare hundra miljoner människor i andra länder. Detta är beroende främst på hur vindarna blåser för tillfället. I svenska massmedia, inklusive någon kristen tidning jag sett, undviker man normalt att berätta om sådant vansinne och ger ibland istället en falsk gloria åt beskyddet från kärnvapenstater. Så man kan säga att även i propagandan för kärnvapen finns i vissa fall ett svenskt deltagande. Själv ser jag snarare likheter mellan beskyddet från kärnvapenstater och gangstrars beskyddarverksamhet.

Vad gäller olika religioners roll, kan man konstatera att länder som har en stor andel kristna, muslimer, hinduer, judar och ateister finns representerade bland kärnvapenstaterna. Man kan inte urskilja en speciell religiös eller politisk inriktning bakom kärnvapenrustningen.

Medan nazismen var ideologin bakom förintelsen under andra världskriget, kan man fundera över vad som kan vara ideologin bakom att förbereda det som kan bli nästa förintelse. Med tanke på att kärnvapen är så starkt förknippade med världslig makt, vilket i sin tur är förknippat med pengar, samt att det är enorma skattemedel som läggs på vapenprogrammen, kanske begreppet ”mammon” kan beskriva ideologin bakom kärnvapen, speciellt här idag. Det står för girighet, rikedom och orättvisa.

Här i Sverige står vi alltså i ett vägval, som man skulle kunna säga är mellan barnen eller mammon. Tyvärr måste man nog konstatera, att vårt land preliminärt går på mammons sida. Jag tror det finns en bristande förståelse att Sverige förirrat sig så långt i det militär-industriella-komplexet och hur farligt detta är.

Sverige har varit väldigt förskonat under den tid som vi höll oss utanför krig, men kommer det att bestå? Kom ihåg att Jesus varnar för mammon och säger: Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Tack för möjligheten att vara med här idag. Jag skulle vilja avsluta genom att säga att det kan vara bråttom att förstå att de här minnesdagarna handlar både om dåtiden och framtiden. Jag blir också väldigt glad över den här möjligheten att tillsammans be för fred – av det jag berättat framgår varför det är så angeläget.

[1] https://www.democracynow.org/2017/12/6/doomsday_machine_daniel_ellsberg_reveals_he

[2] https://www.icrc.org/en/document/humanitarian-impacts-and-risks-use-nuclear-weapons

[3] https://jamanetwork.com/journals/jamapediatrics/article-abstract/511381

[4] http://laromkarnvapen.se/karnvapnens-konsekvenser/medicinska-konsekvenser/

[5] https://apjjf.org/-Steve-Rabson/4825/article.html