Tal från fredsvandringen i Höör

Skrevs av Elisabeth och Emilia från lokalföreningen och hölls av Emilia vid fredsvandringen Fred på jorden - Fred med jorden den 8 juni.

Vi är mycket glada att få vara här tillsammans med er ikväll. Vi behöver varje

tillfälle vi kan få för att reflektera tillsammans. För några veckor sedan såg det

nästan ut som om vi skulle snabbspolat oss in i Nato redan nu. Nu har vi fått

några dagar till godo för eftertanke. Det gäller att vi använder tiden väl så att

vi bättre förstår var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Det sägs att 24

februari i år var det avgörande datum då vårt säkerhetsläge så drastiskt

försämrades att vi måste ta genvägen in i NATO.

Vår solidaritet med folk drabbade av krig borde sträcka sig över hela

jordklotet. Ukraina ligger i vårt närområde, så vårt stöd till ukrainarna är

självklart.

Hur är det med Belgrads befolkning? Belgrad ligger geografiskt närmare

Sverige än Kiev.

Den 24 mars 1999 inleddes bombningen av Belgrad, och när den upphörde

10 juni 1999 låg staden i ruiner.

Bombningen saknade även denna gång FN-mandat, men varför lyfter vi fram

just detta brott mot internationell rätt? Det har ju funnits så många.

Jo, därför att det i högsta grad var relevant för den svenska utrikes- och

säkerhetspolitiken. NATO är genom nordatlantiska fördraget

en försvarsallians, men frångick genom bombningen av Belgrad sin

grundkonstitution och blev en anfallande part. I mars 2000 meddelade NATO

att man använt utarmat uran, i form av projektiler, under bombningarna, vilka

utmärkte sig för det höga antalet civila dödsoffer.

USAs dåvarande president Bill Clinton skrev till vår dåvarande statsminister

Göran Persson på bombningarnas andra dag och berömde Sverige för dess

stödjande hållning till NATOs agerande. Sverige hade 1994 gått med i

Partnership for Peace och därmed närmat sig NATO.

Men varför blev då inte 24 mars 1999 den dag då vårt säkerhetspolitiska läge

så drastiskt förändrats att vi sa upp bekantskapen med NATO? Ett folk i en

suverän stat i vårt närområde hade anfallits med stora förluster i människoliv

som följd.

Frågan om Sveriges märkliga acceptans av brott mot internationell rätt blev

ännu mer brännande när Sverige tog steget fullt ut och blev krigförande under

NATO-befäl i Afghanistankriget.

Beslutet av Sveriges regering och riksdag att delta i kriget var så

kontroversiellt att informationen inte trängde igenom till de svenska

medborgarna. Än idag vilar en barmhärtighetens slöja över vår roll i

Afghanistankriget. Majoriteten av svenskarna vet inte ens om att vi varit

krigförande i många år. Det sägs att Sverige har levt i ”Fred i 200 år”. Det

hade varit vackert om det hade varit sant.

Än en gång hade vi möjligheten att göra ett val. Borde vi inte tagit avstånd

från NATO på grund av dess olagliga roll i Afghanistankriget? Borde inte

övergreppet på Afghanistan ha inneburit en allvarlig försämring av vårt

säkerhetsläge? Nato stärktes av att 51 stater, inklusive icke-NATOländer,

stödde kriget i Afghanistan, men hur stärktes Sveriges säkerhet av vår

medverkan? För att inte tala om vår internationella röst för nedrustning och

fred? Vad händer med vår trovärdighet när vi deltar i olagliga krig?

Hur kan Sverige leva upp till sin vackra självbild? Första steget är att vi måste

känna till vår historia och utrikespolitik, så att vi som medborgare kan föra en

öppen och intellektuellt hederlig diskussion. Sveriges säkerhetspolitik angår

oss alla. Olof Palme myntade begreppet Gemensam säkerhet, att säkerhet

skapas utifrån ett gemensamt intresse och måste upprätthållas oavsett

meningsskiljaktigheter mellan länder. Det borde vara en grundpelare i ett

självständigt svenskt agerande internationellt. I hans anda måste vi också

fortsätta att arbeta för en kärnvapenfri zon i Norden.

Fredsvandring i Höör!

Lokalföreningen är medarrangörer till en fredsvandring på tema Fred på jorden - Fred med jorden!

ONSDAG 8 JUNI.

Vi går tillsammans från Lilla torg i Höör klockan 18.30.

Klockan 19 blir det uppsamling vid Tjurasjö där det blir tal och musik.

Varmt välkomna! Sprid gärna vidare!

https://www.facebook.com/events/1686953744978194

Två videopoddar av Nätverket för kärnvapennedrustning

Vi vill tipsa om de första avsnitten i denna serie! Svenska freds Lund-Malmö har varit med och bidragit till inspelningskostnaderna.

"Samtal om kärnvapen - hot och risker

Nätverket för kärnvapennedrustning lanserar nu en serie med videopoddar under rubriken ”Samtal om kärnvapen - hot och risker”. Under året kommer vi att släppa flera samtal, vardera om cirka 30 minuter, med talare som tar upp olika aspekter av de risker som kärnvapnen utsätter oss för. 

“Var är riskerna störst?”

I det första avsnittet får du lyssna till Gabriella Irsten, Svenska Freds, och Lars Ingelstam, Svenska Pugwash, som diskuterar vilka konflikter i världen idag som har en inneboende risk för att kärnvapenhotet skulle kunna bli allvar. Klicka på länken för att titta på samtalet:

https://youtu.be/fYw-cwIbdKM 

”Close Calls - då var det nära ögat” 

I det andra avsnittet diskuterar Gunnar Westberg och Inge Axelsson, båda SLMK, med samtalsledare Veronica Sällemark, sakkunnig inom freds- och säkerhetsfrågor, riskerna för misstag, missförstånd, tekniska fel, ”mänskliga faktorn” etc. i förhållande till kärnvapen. Situationer som varit nära att utlösa kärnvapenkrig tas upp. Klicka på länken för att titta på samtalet: 

https://youtu.be/p_oF_afIyn8

Senare under året kommer vi att spela in och publicera fler avsnitt. Samtalsserien är skapad av Svenska Nätverket för kärnvapennedrustning och kommer att publiceras på Nätverkets Youtube-kanal och hemsida. Serien är filmad och klippt av MediaCon. Vi uppskattar om du vill hjälpa oss genom att sprida videopoddarna i din organisation och i sociala medier!"

Lokalföreningens insändare - till minne av Maj-Britt Theorin

Inför Hiroshimadagen skickade lokalföreningen in en insändare som publicerades i ett flertal tidningar, bl.a. HD/Sydsvenskan!

Finns att läsa här:

https://www.sydsvenskan.se/2021-08-05/hur-lever-sverige-upp-till-arvet-efter-maj-britt-theorin

Tal av Sven Ruin på Hiroshimadagen

Tal på Hiroshimadagen, den 6 augusti 2021, av Sven Ruin i Lunds Domkyrka

Idag är det alltså 76 år sedan kärnvapen användes i Hiroshima. Tänk dig gärna in i situationen, om du själv hade var där, till exempel nu vid middagstid – några timmar efter detonationen som förstörde en storstad. Vi kommer senare (i Gudstjänsten) få ett tillfälle att stanna upp för det.

Den 6 augusti har blivit en minnesdag då vi hedrar offren för kärnvapen. Både den och förintelsens minnesdag, den 27 januari, kan även tjäna som påminnelser om vad vi bör göra för att hindra att det upprepas.

Niondeklassarna i en skola där jag bor, i Köpings kommun, brukar göra skolresor till Polen, där de lär sig om förintelsens hemskheter. Aldrig igen får något sådant hända, är vi naturligtvis många som tänker.

Ibland kan man också få höra här i Sverige om någon som under andra världskriget var frivillig i tysk tjänst på östfronten. Hur kunde dom, är det lätt att tänka idag. Vi kan undra hur mycket de förstod att förutom striderna, som var brutala i sig, skedde hemskheter bakom fronten, bland annat mot den judiska civilbefolkningen.

Vad dock kanske inte så många tänker på, är att Sverige i nutid är med på vissa förberedelser av vad som kan bli nästa förintelse. Det jag syftar på är förberedelserna att med kärnvapen genomföra massmord på civilbefolkning. En skillnad är att i vår tid finns mycket information om detta tillgängligt, för alla som bryr sig om att ta reda på vad som händer. Till exempel finns offentliga remissvar, som visar hur statsmakten i Sverige numera accepterar kärnvapen, inte med avsikt att skaffa egna, men kanske andras förs in på vårt territorium. Vi genomför övningar då våra stridsflygplan eskorterar utländskt bombflyg över Sverige, som kan medföra kärnvapen. Sverige drog också tillbaka stödet för FN:s förbud mot kärnvapen. Detta och även andra svenska uttalanden tycks vara avsedda att sabotera fredspristagaren ICANs arbete för en kärnvapenfri värld.

Att en stor del av världens kärnvapen är inriktade just på civilbefolkning är också välkänt, även om vi bara vet de grova dragen. Vi vet hur de två kärnvapen som användes mot Japan i augusti 1945 drabbade civilbefolkningen. Vi vet också, genom visselblåsare som Daniel Ellsberg, hur en del av planeringen som gäller kärnvapen har sett ut. Han beskriver det som på engelska kallas ”first-strike plans”, som i det fallet beräknades döda 600 miljoner människor [1]. Som Ellsberg konstaterar är det i storleksordningen hundra gånger fler än förintelsen under andra världskriget. Han menar också att den beräkningen är en underskattning. Ännu fler skulle kunna dö genom vedergällningattacker, så kallad ”atomvinter” och massvält. Ett resultat av kärnvapenkrig skulle kunna bli en period av kraftigt sänkta temperaturer, speciellt över de stora kontinenterna på norra halvklotet, genom att täta rökmoln hindrar en stor del av solljuset att nå ner till markytan.

På engelska finns också begreppet ”nuclear holocaust”, alltså förintelse genom kärnvapen eller dess konsekvenser, så jag är inte först att prata i de här termerna. För den som anser att begreppet förintelse ska vara reserverat just för det som gäller judisk befolkning, så vill jag framhålla att det inte står i motsats till den här varningen om nästa förintelse. Det är fullt möjligt att kärnvapen, exempelvis genom atomvinter och massvält, skulle kunna slå ut en stor del av, eller hela, världens befolkning, inklusive den judiska. I en bredare definition av förintelsen under andra världskriget omfattas nazisternas systematiska dödande av fler grupper.

En speciell sak med kärnvapen, som det annars inte pratas så mycket om, är att kärnvapen är i synnerhet skadliga för barn [2] [3], alltså just de som är oskyldiga till vuxensamhällets krig. Trots engagemang för många miljöfrågor pratar vi också märkligt lite om hur kärnvapen hotar miljön på jorden. Hotar Guds skapelse, skulle man kunna säga, med dess myller av liv.

Perspektiven är så skrämmande, att det kan vara svårt att ta till sig. Ett sätt att fly undan i tanken är att säga att kärnvapenhotet bara är teoretiskt och att kärnvapnen i själva verket skyddar oss. Men jag vill invända mot det av flera skäl.

Ett skäl är alla provsprängningar som gjorts av flera länder som utvecklat kärnvapen. I flera fall har människor använts mer eller mindre som försöksdjur. Det gäller inte minst urbefolkning och minoriteter. Man ofta kan se ett rasistiskt drag i hur de utnyttjats. Här finns också en parallell till experiment med människor, som gjordes under förintelsen under andra världskriget. Redan där borde det resas ett antal moraliska hinder emot militär samverkan med dessa kärnvapenmakter. För fullständighets skull kan tilläggas att i samband med provsprängningar har radioaktivt material spridits, framför allt i närområdet men även vida omkring, vilket kan ha drabbat många på jorden. Vi vet inte exakt hur många fall av cancer och andra sjukdomar detta orsakat. En uppskattning är över två miljoner dödsfall bland människor globalt, i cancer [4]. Därtill kommer andra hälsoeffekter.

Ett annat skäl är de olyckor som inträffat med kärnvapen, bland annat då ett bombplan störtat i Spanien och ett på danskt territorium på Grönland. Hemlighetsmakeriet kring sådana olyckor ger ytterligare en dimension till problemet, vilket gör det ännu svårare för samhället att hantera situationen på ett vettigt sätt. Det finns exempelvis danskar som kämpat rättsligt för att få kompensation för strålskador. På den tiden som den kärnvapenolyckan olyckan inträffade, förstod nog inte alla hur farlig situationen var. En likhet mellan Köping och Lund, är att i båda städerna har det lagts förslag att stödja ICAN Cities Appeal, som man kan kalla för ett kommunupprop för kärnvapenförbud. I vårt medborgarförslag i Köping tog vi fasta just på kommunens roll för krisberedskap. En kärnvapenolycka är sannolikt något som ingen kommun i Sverige kan hantera på ett bra sätt. Därför kan det finnas speciell anledning för kommunen att ge sin uppfattning till känna om kärnvapen.

Ytterligare ett skäl är de incidenter, som gjort att kärnvapenkrig har varit mycket nära att starta av misstag flera gånger. Det har i något fall gått så långt att avfyrningsorder för kärnvapen getts, men att de som skulle utföra ordern tvivlade på att den var riktig och därför inte omedelbart utförde den [5]. Lägg till detta de dåliga relationerna mellan flera kärnvapenländer och de skrotade avtalen mellan några av dem. Sådant kan öka risken för att incidenter inträffar och att incidenter får en olycklig utgång. Där spelar Sverige en viktig, men numera tyvärr ofta tragisk roll, genom att bidra till ökat misstroende och försämrade relationer gällande några av de stora kärnvapenmakterna. Lägg därtill att Sverige har lämnat sin nära 200-åriga fredstradition.

Detta är några av skälen varför kärnvapen är en verklig risk, inte minst idag.

Ibland får man också intrycket av vansinne, när man tittar närmare på kärnvapenfrågan. Ett sådant exempel är att det på sina håll uppenbarligen finns en villighet att offra ”våra egna” och andra som inte har med konflikten att göra. I de planer som Daniel Ellsberg berättat om, räknade man kallt med att – förutom det avsedda – döda hundra miljoner människor i allierade länder och ytterligare hundra miljoner människor i andra länder. Detta är beroende främst på hur vindarna blåser för tillfället. I svenska massmedia, inklusive någon kristen tidning jag sett, undviker man normalt att berätta om sådant vansinne och ger ibland istället en falsk gloria åt beskyddet från kärnvapenstater. Så man kan säga att även i propagandan för kärnvapen finns i vissa fall ett svenskt deltagande. Själv ser jag snarare likheter mellan beskyddet från kärnvapenstater och gangstrars beskyddarverksamhet.

Vad gäller olika religioners roll, kan man konstatera att länder som har en stor andel kristna, muslimer, hinduer, judar och ateister finns representerade bland kärnvapenstaterna. Man kan inte urskilja en speciell religiös eller politisk inriktning bakom kärnvapenrustningen.

Medan nazismen var ideologin bakom förintelsen under andra världskriget, kan man fundera över vad som kan vara ideologin bakom att förbereda det som kan bli nästa förintelse. Med tanke på att kärnvapen är så starkt förknippade med världslig makt, vilket i sin tur är förknippat med pengar, samt att det är enorma skattemedel som läggs på vapenprogrammen, kanske begreppet ”mammon” kan beskriva ideologin bakom kärnvapen, speciellt här idag. Det står för girighet, rikedom och orättvisa.

Här i Sverige står vi alltså i ett vägval, som man skulle kunna säga är mellan barnen eller mammon. Tyvärr måste man nog konstatera, att vårt land preliminärt går på mammons sida. Jag tror det finns en bristande förståelse att Sverige förirrat sig så långt i det militär-industriella-komplexet och hur farligt detta är.

Sverige har varit väldigt förskonat under den tid som vi höll oss utanför krig, men kommer det att bestå? Kom ihåg att Jesus varnar för mammon och säger: Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Tack för möjligheten att vara med här idag. Jag skulle vilja avsluta genom att säga att det kan vara bråttom att förstå att de här minnesdagarna handlar både om dåtiden och framtiden. Jag blir också väldigt glad över den här möjligheten att tillsammans be för fred – av det jag berättat framgår varför det är så angeläget.

[1] https://www.democracynow.org/2017/12/6/doomsday_machine_daniel_ellsberg_reveals_he

[2] https://www.icrc.org/en/document/humanitarian-impacts-and-risks-use-nuclear-weapons

[3] https://jamanetwork.com/journals/jamapediatrics/article-abstract/511381

[4] http://laromkarnvapen.se/karnvapnens-konsekvenser/medicinska-konsekvenser/

[5] https://apjjf.org/-Steve-Rabson/4825/article.html

Kampanjen Kärnvapenförbud. Nu!

Svenska Freds Lund-Malmö har anslutit sig till kampanjen Kärnvapenförbud. Nu! 

Pressmeddelandet finns att läsa nedan.

Kampanj för kärnvapenförbud lanseras

Hiroshimadagen, den 6 augusti, lanseras en riksomfattande kampanj för att förmå regering och riksdag att lyssna till folkviljan och ansluta Sverige till FN:s kärnvapenförbud. En arbetsgrupp från freds- och miljörörelsen initierar och driver kampanjen som ska ses som en komplettering till ICAN, den internationella kampanjen för avskaffande av kärnvapnen, som fick Nobels fredspris 2017.

Syftet är att samordna arbetet i en rad organisationer och pressa regeringen att signera avtalet och riksdagen att ratificera det för att Sverige tillsammans med andra icke-kärnvapenstater på sikt ska tvinga kärnvapenstaterna att nedrusta och slutligen avskaffa kärnvapnen. Vi accepterar inte längre att vara gisslan i ett cyniskt spel! Detta förklaras i ett upprop underskrivet av ett antal kända personer och för närvarande 56 organisationer. Det finns att läsa i
https://www.laraforfred.se/fredsrorelsen/kampanj-karnvapenforbud-nu.

En digital namninsamling pågår också fram till Hiroshimadagen nästa år. https://www.mittskifte.org/petitions/karnvapenforbud-nu.

För arbetsgruppen Staffan Ekbom, 070-722 76 22, ekbom.staffan@gmail.com Karin Utas Carlsson, 076-030 86 00, k.utas.carlsson@gmail.com

Här är uppropet med de underskrifter vi har den 1 aug. 2021:

UPPROP Kampanjen Kärnvapenförbud. Nu!

Kärnvapen dödar massivt, både omedelbart och över tid. Ett kärnvapenkrig skulle hota allt liv på jorden. Även ett begränsat kärnvapenkrig skulle leda till omfattande påverkan på kli-mat och miljö, utbredd svält, stora flyktingskaror och en kollapsad sjukvård.

Vi minns Hiroshima och Nagasaki. Följderna skulle bli mycket värre eftersom dagens kärn-vapen har betydligt större förstörelsekraft. Idag har stormakterna inlett en ny upprustnings-kapplöpning med kärnvapen samtidigt som den eskalerande klimatkrisen ökar risken för poli-tisk oro och därmed risken för konflikter, krig och kärnvapenkrig. Krigsretorik ersätter diplo-mati och samförstånd. Kärnvapentröskeln sänks med tal om nya taktiska, ”små” och ”lokala” kärnvapen. De ”små” kärnvapnen är dock lika förödande som Hiroshimabomben.

Om tröskeln till att använda kärnvapen väl passerats är en eskalering oundviklig. Idag dekla-rerar stormakterna dessutom att de är beredda att tillgripa kärnvapen utan att avvakta ett angrepp. Och risken för ett kärnvapenangrepp av ren olyckshändelse växer. Historien kan berätta att det ibland varit ytterst nära. Kärnvapenförbudet är ett viktigt led i avveckling av kärnvapen och en signal som höjer tröskeln för användande av kärnvapen idag.

Avtalet om förbud mot kärnvapen, TPNW öppnades av FN:s Generalförsamling den 20 sep-tember 2017 och trädde i kraft den 22 januari 2021, 90 dagar efter det att 50 stater ratificerat det. Den 9 juli 2021 är det 55 stater som ratificerat avtalet och 86 som signerat det. Tyvärr hör Sverige inte till dessa. Sverige var med om att lansera konventionen i FN och har en stark

tradition av motstånd mot kärnvapen och tillit till FN. Flera opinionsundersökningar har visat att en stor majoritet vill att Sverige ansluter sig. Det är också klarlagt att TPNW inte strider mot ickespridningsavtalet och det tillhörande Stockholmsinitiativet. Att ickespridningsavtalet är otillräckligt visar det faktum att Storbritannien nyligen beslutade om en ökning av kärn-vapenkapaciteten med 40% i stället för en utlovad minskning med 20%.

Vi uppmanar regeringen att snarast signera och riksdagen att ratificera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen.

Ulf Bjereld

Sven Britton

Kajsa Ekis Ekman

Per Gahrton

Elisabeth Gerle

Pär Granstedt

Birgitta Hambraeus

KG Hammar

Merit Hemmingson

Sven Hirdman

Lars-Gunnar Liljestrand

Anneli Martini

Ingela Mårtensson

Harald Nordlund

Stina Oscarson

Thage G. Peterson

Kay Pollak

Arne Ruth

Birger Schlaug

Pierre Schori

Gudrun Schyman

Sören Sommelius

Gunnar Westberg

Mikael Wiehe

Lena Willemark

Jan Öberg

Ruben Östlund

Afrikagrupperna

Artister för fred

eFOLKET

Enhetsgruppen i Helsingborg

Extinction Rebellion Sverige

Falu Fredskör

FIAN-Sverige

FiB/Kulturfront

FiB/Kulturfront, Blekinge

FiB/Kulturfront, Stockholm

FMKK

FMKK, Sundsvall

Dalarnas FN-distrikt

Västernorrlands läns FN-distrikt

Falu FN-förening

Göteborgs FN-förening

Sundsvall-Timrå FN-förening

Folkrörelsen Nej till EU

Framtiden i Våra Händer

Fredens Hus Göteborg

Fredsloppet

Fredsrörelsen i Kungälv

Fredsrörelsen på Orust

Fria pensionärer

Föreningen Fjärde Världen

Föreningen Glokala Sjuhärad

Gotlands Fredscenter

Helgeandssystrarna, Alsike kloster

IKFF Göteborgskretsen

Iraksolidaritet

Jordens Vänner

Jordens Vänner Helsingborg

Klimataktion

Kommentar, tidskriften

Kristna Freds, Göteborg

Kronoberg för fred och alliansfrihet

Kvinnor för Fred

Kvinnor för Fred, Kiruna

Kvinnor för Fred, Skåne

Kvinnor för Fred, Sundsvall

Nej till Nato

Nej till Nato Helsingborg

Nämforsens Kvinnominne

Nätverket Folk och Fred

Proletären FF

Svenska Freds Grupp för en Kärnvapenfri Värld

Svenska Freds, Göteborg

Svenska Freds, Lund-Malmö

Svenska Fredskommittén

Svenska Kvinnors Vänsterförbund

Svenska Präster och Pastorer mot Kärnvapen

Svensk-Kubanska föreningen

Sveriges Fredsråd

Vänstern i Svenska Kyrkan

Ystads Fredsgrupp

Österlens Fredsfestival

Hiroshimadagen i Lund

Lokalföreningen upprätthåller sin långa tradition av att högtidlighålla Hiroshimadagen i samarbete med Lunds domkyrka. 

Till middagsbönen den 6 augusti kl. 12.00 har vi bjudit in Sven Ruin som talare. Sven är författare, ingenjör, medlem i Svenska Freds och aktiv i kärnvapenfrågan.

Besökarantal begränsat till 70 personer.

Mellan den 6 och 9 augusti visar vi en utställning med information om kärnvapen i södra sidoskeppet.

Hjärtligt välkomna!