Protokoll styrelsemöte 2009-03-31

§ 1. OFMÖ

§ 2. Beslutsmässighet

§ 3. Mötesformalia

a) val av mötesordförande Karolin Larsson

b) val av mötessekreterare Rickard Ingmarsson

c) val av justerare Petter Gustavsson

§ 4. Adjungeringar

Inte aktuellt.

§ 5. Föregående mötesprotokoll

Har lagts upp på bloggen, skrivs ut av sekreterare för justering.

§ 6. Fastställande av dagordning

Dagordningen är fastställd.

§ 7. Inkommen post och e-postmeddelanden

Inget har kommit in.

§ 8. Ekonomi

Inget nytt. Se punkt 10f.

§ 9. Rapporter/meddelanden

Inget nytt.

§ 10. Kommande händelser

• Lokala kommuners aktieinnehav
  

  Presentation av motionen förbereds av de som åker till kongressen.
  

• Ändra adress från Skolgatan 5 till Rickards adress
  

  Rickard hör med Eniro.
  

• Ändra vår adress hos Nordea till Påvels adress
  

  Påvel ordnar det. Rickard meddelar ber honom ordna det.
  

• Lägg ner hemsidan
  

Kristian meddelar Påvel.

• 30 november
  

  Rickard har mejlat P-O Forsström och meddelat att vi är intresserade av att delta och att Påvel kan tala/föreläsa om Karl XII
  

• Kongressen i Nässjö
  

  Vem vill resa till kongress? Kristian, Karolin, Petter och Rickard åker
  

  Hur bokar vi så att alla kan åka på samma tåg? Resan bokad.
  

  Boende? Dubbelrum på folkhögskolan.
  

• SFSF riks nya hemsida
  

  Hur mycket ska vi bidra med? 60.000 behövs totalt. Hur mkt har de redan fått in? Göteborg har lovat 20.000, styrelsen beslutar att ge samma belopp.
  

  Rickard har föreslagit att Anna Ö ska höra med resten av landets lokalföreningar också.
  

§ 11. Övrigt

6 maj kommer vi ev att ha bokbord på Arbetsmarknadsdagarna i Malmö. På kvällen träffar styrelsen Anna Ek som kommer ner för att föreläsa.

§ 12. Nästa styrelsemöte

21 april 18.30 hos Rickard

§ 13. OFMA

Brev från Asylgruppen i Malmö

Hej Svenska Freds,

 

I dessa finanskristider har vissa frågor helt blåst bort från agendan och inte helt oväntat är frågan om situationen för gömda flyktingar och papperslösa en av dessa glömda frågor. Konsekvenserna av regeringens flyktingpolitik berör aldrig de som fattar besluten men vi möter dagligen de människor som drabbas av den allt mer inhumana flyktingpolitik Sverige och Europa bedriver.

 

Asylgruppen i Malmö är en religiöst och partipolitiskt obunden frivilligorganisation som finns till för att hjälpa asylsökande och gömda i Skåne. Vi arbetar även opinionsbildande för att försvara rätten till asyl och för att förändra dagens inhumana flyktingpolitik. Asylgruppen i Malmö är beroende av ekonomiskt stöd från välvilliga givare, då vi har advokatkostnader, hyror, mat, kläder, medicin etc att betala.

 

Den 12 februari inleddes det så kallade återtagandeåret med avvisningen av 50 irakier, en liknande massavisning har inte tidigare skett i Sverige. Klimatet hårdnar på alla fronter med en allt mer restriktiv flyktingpolitik, ett allt effektivare deportationsmaskineri, och därav en allt mer desperat situation för de människor som idag tvingas gömma sig undan avvisning till krig och förtryck.

I asylgruppen möter vi människor som inte har någon annanstans att vända sig, som oftast inte har ett socialt nätverk att få hjälp ifrån och där det ekonomiska bidrag som asylgruppen ger i många fall är avgörande för möjligheten att betala hyra och köpa mat. Vi i asylgruppen upplever att det kommer allt fler människor som behöver vårt stöd och att vi har för lite resurser.

Vi sänder därför en förfrågan till Er organisation om ni kan tänka er att bidra, antingen genom att skänka en engångssumma till vårt postgirokonto, eller genom att bli autogiromedlemmar.

 

Tack på förhand, hoppas vi ses i kampen för en mer human flyktingpolitik!

 

Asylgruppen i Malmö

 

 

PostGiro: 596851-6

 

Auotogiro; kontakta oss via asylgruppen@hotmail.com

protokoll 2009-03-12

Styrelsemöte
Svenska Freds och Skiljedomsföreningen i Lund/Malmö
2009-03-12
§ 1. OFMÖ
§ 2. Beslutsmässighet: Ja, 3 närvarande (Karolin Larsson, Rickard Ingmarsson och Kristian Bogren).
§ 3. Mötesformalia
a) val av mötesordförande: Rickard Ingmarsson
b) val av mötessekreterare: Kristian Bogren
c) val av justerare: Karolin Larsson

§ 4. Adjungeringar: Inte aktuellt
§ 5. Föregående mötesprotokoll: skall justeras
§ 6. Fastställande av dagordning: inga invändningar
§ 7. Inkommen post och mejl: Mejl från P-O Forsström om 30 november (se punkt 10 e). Amnesty press inkommen med inbjudan till årsmötet i Lund 24-26 april (anmälan senast 20 mars)
§ 8. Ekonomi: uppsatstävlingens vinnare (Olivia Flasch) har fått den utlovade vinsten på 3000 kr
§ 9. Rapporter/meddelanden: Inget nytt
§ 10. Kommande händelser

a) Föreläsningar
- på gymnasieskolor i Malmö samt folkhögskolor för den som är intresserad. Vill man föreläsa så kontakta skolor. Kräv arvode samt reseersättning. Annars betalar föreningen.
b) Lokala kommuners aktieinnehav
- Motion skickad till och mottagen av Anna Östberg.
- Hur ska vi uppmuntra Rolf enligt beslut från mötet 090217? Förankra förslaget med Rolf innan kongressen
c) Ändra föreningens adress från Skolgatan 5 till Rickards adress.
d) Lägga ner hemsidan och satsning på bloggen i stället? - Ja: Styrelsen ser detta som en lämplig lösning för att hålla informationen aktuell och interaktiv. Bloggen skall förankras hos föreningens medlemmar.
e) 30 november
- Rickard har talat med P-O Forsström och bett honom återkomma med en tydlig plan. P-O har skickat mejl med plan 090311. Påvel är intresserad av att vara talare från föreningen om det finns önskemål. Rickard anmäler vårt intresse att delta i den fredliga manifestationen.
f) Vem vill resa till kongress i Nässjö 16-17 Maj?
- vilken ersättning ska de som reser få av lokalföreningen? Styrelsemedlemmar får resa och kongressavgift betald - anmäl intresse innan eller på nästa möte. Övriga aktiva medlemmar kan kontakta styrelsen vid intresse.

§ 11. Övrigt: Kristian informerar Pax om att vår nya blogg ersätter hemsidan på kontaktsidan.
§ 12. Nästa styrelsemöte: Stadiongatan 61b (Malmö), 31 mars, kl 18.30.
§ 13. OFMA

Vapenexportens följderverkningar

Under den senaste tiden har vi fått en insikt i hur svenska vapen säljs till utlandet. ”Gripenaffären” riskerar att bli en ny skandal likt den vi fick uppleva med Boforskanonerna på 80-talet.
Då svensk lag föreskriver att vapenexport inte är tillåten bör varje försäljning betraktas som undantag från regeln. Verkligheten är som vi vet en annan då exportrådet verkar ha en reflexmässig inställning när man godkänner undantagen. De restriktioner som föreligger verkar sakna innebörd när krigförande länder som USA och Storbritannien tillåts storkonsumera svenska vapen eller när auktoritära regimer som kränker den egna befolkningens mänskliga rättigheter som Saudiarabien och Pakistan anses vara lämpliga kunder.
Varför är det då ett problem med att ekonomisk vinnig föregår principer? Vapenindustrin gör ju miljardvinster och skapar arbetstillfällen i Sverige. För att kunna göra en bedömning måste vi erkänna de följdverkningar exporten medför. ”Gripenaffären” har åskådliggjort hur strävan att sälja svenska vapen leder till en ökad korrumpering av unga demokratier som Tjeckien och Sydafrika. En annan i mina ögon mer förödande effekt är att svenska vapen används i förtryck och konflikter. Resultatet blir att vi därmed bidrar till att förödelsen och följdverkningarna blir större. Tar vi fallet Irak ser vi hur detta i förlängningen leder till en flyktingström till bland annat Sverige och Malmö. Vår uppgift blir då att ta hand om sargade människor, en uppgift vilken vi hittills har visat oss vara otillräckliga inför. Nästa fas i den onda cirkeln är den prövning som jag och många andra unga svenskar riskerar att ställas inför när vi tvingas sända soldater och hjälparbetare till de konflikthärjade områdena.
Jag frågar mig vad som krävs för att vi ser vapenexporten som en förlust. Är det att dessa unga svenskar kommer hem i kistor efter ett möte med ett på avsides kommet Karl Gustaf?

Kristian Bogren, Malmö

Tips!

Förra året valde vi i Svenska freds Lund/Malmö att stödja Kvinna till kvinnas arbete i södra Kaukasus med ett ekonomiskt bidrag. Eftersom Svenska freds- och skiljedomsföreningen är en stödorganisation till Kvinna till kvinna och därför har tagit på sig att sprida information om deras arbete till våra medlemmar så vill jag nu komma med ett tips.

Kvinna till kvinna har tillsammans med Världskulturmuseet i Göteborg satt ihop en utställning där unga aktivister från Abchazien, Georgien, Israel och Palestina berättar om unga tjejers situation och hur de vill förändra.

Utställningen turnerar nu runt i Sverige

Datumen är:

Världskulturmuseet i Göteborg 19 sept 2008 - 15 mars 2009
Västerbottens museum i Umeå 5 april - 7 juni 2009
Örnsköldsviks museum i Örnsköldsvik aug - nov 2009
Stockholms läns museum i Stockholm 17 november 2009 - 7 februari 2010

Besök gärna utställningen om du har möjlighet.

Följ även aktivisternas bloggar på www.pushingthelimits.se/ eller läs om Kvinna till kvinnas arbete på www.kvinnatillkvinna.se

"Worst horror of my life"

Just nu är jag i Sarajevo, Bosnien på praktik. Jag tänkte berätta en liten berättelse som en av mina bästa vänner här, Boris, berättade för mig under en bilfärd. Det är egentligen inte en berättelse utan det är vad som verkligen hände då, och som fortfarande händer i andra delar av världen.


"Worst horror of Boris Life"
Det var i början av kriget och serberna hade just tagit över utkanten av Sarajevo där Boris, Darko och deras familj bor (Boris och Darko är bröder). Som ni vet så var etnisk rensning en del av krigsföringen. De serbiska soldaterna delade upp sig i lag om fyra och gick hus till hus och förde bort alla vuxna män. Även om Boris var ung kanske 12 år då så visste han mycket väl varför soldaterna kom. Fyra soldater kom till deras hus. Det började skymma men grannhuset stod i lågor så man kunde mycket väl se ansiktena på de annalkande soldaterna. Tre av dem hade nylonstrumpor dragna över huvudet, Boris sa att de antagligen var deras grannar. Den sista hade en hjälm och var ledaren över gruppen. En av soldaterna tar sin gevärskolv och slår sönder fönsterrutan på undervåningen. I huset bor även deras farbror och han blir rasande. Går ut på gården och börjar skrika på soldaterna: ”Varför slår ni sönder min sista fönsterruta era jävlar.” Han har helt tappat fattningen och Boris far öppnar fönstret och försöker rädda sin bror och försöker tala med soldaterna utanför och lugn sin bror. Han går ut på gården och där står dem och argumenterar och är i lag att föra bort de båda männen. Boris mamma försöker övertala soldaterna att skona dem och spelar ut sitt sista kort, sin yngsta son. Hon skickar ut Boris tolv år att be för sin far och farbrors liv. Gråtande och bävande säger han att han är Boris och vill ha tillbaka sin pappa. Ledaren för soldaterna blir berörd och säger åt dem att släppa männen och de ger sig av. Det sista han säger är att han ska komma tillbaka imorgon och genomsöka huset. Nästa dag kommer ledaren för gruppen ensam. Han har med sig choklad till barnen och en cigarettlimpa till föräldrarna. Han slår sig ner i köket och börjar gråta. Han berättar att han är från Belgrad och har en son där, som heter Boris, är två år och som han inte sett på många månader.


Tänka att sådana små sammanträffande kan rädda liv. Tänka att var och varannan människa i det här landet kan berätta en liknande historia. Precis som människor från Darfur, Rwanda, Sri Lanka eller Afghanistan.

Joakim Zetterholm

Historia

Alberts historia
År 1978 blev jag aktiv medlem i Lundaföreningen. Det var under de åren då vi upprördes av planerna till utplacering av amerikanska medeldistansrobotar på europeisk mark. Även i Lund gick vi ut på gator och torg för att demonstrera mot NATOs kärnvapen i Europa och Freds- och konfliktforskarna vid Lunds Universitet ställde upp på våra föreläsningsserier.
Regeringarna i Europas NATO-länder körde över sina medborgares opinion, de lade sig istället platt för USAs önskemål. Men enligt Carl Friedrich von Weizsäcker uttryckte en hög USA-militär sin stora oro inför de europeiska fredsrörelsernas demonstrationer, och vi var en del av denna fredsrörelse!
Vår utställning "Hökar och Duvor" visades på bibliotek i vårt närområde. Även rådgivning för vapenvägrare var en del av verksamheten, och Lasse Persson (medarbetare till filmen "Melonia") gjorde en dråplig skämtteckning; "Justitias fula labbar drabbar våra grabbar".
Icke-våld både förelästes och tränades på gräsmattan vid Lunds stadsbibliotek.
Under 1980-talets senare del var det åter stor aktivitet, och SFSF-Lund arbetade bland annat med Eritrea-projektet vars syfte var att starta ett barnhem i Asmara.
När Jugoslavien föll i början av 1990-talet tog medlemmar i SFSF-Lund kontakt med fredskämpar i Serbien och Kroatien. En stencileringsmaskin och papper tog våra pojkar med sig för att stötta dem som med risk för eget liv vägrade att delta i inbördeskriget.
Idag är vi efter ett antal år på sparlåga åter på gång! Vapenhandel, nedrustning, demokratifrågor och mycket annat står på programmet.
Albert Vel, eldsjäl sedan länge

Svenska kanoner till Turkiet

Svensk vapenexport har en lika lång som skamlig historia. I Antikvariska Topografiska Arkivet i Stockholm förvaras ett upprop från 1829 mot försäljning av svenska kanoner till Turkiet. Uppropet är upprättat av ”Ledamöter i Första Grekiska sällskapet Organiseradt att motarbeta en Turkisk Canonbestälning från Sverige för armering af ett Krigsfartyg emot Grekerne.” Målet var att förhindra att ett parti kanoner som turkiska ombud inhandlat skulle skeppas ut. ”Affairen är ännu ej afslutad genom Canonernas försäljning, ehuru man haft all möda ospard dervid.”

Det rådde krig mellan Turkiet och Grekland. Under 1820-talet gjorde sig Grekland fritt från Turkiet genom ett blodigt befrielsekrig. I romantikens Europa hyste man starka känslor för antikens Grekland. Känslorna spillde över på det sentida Grekland. Det var långt innan begrepp som pacifism, nedrustning, konflikförebyggande och fredlig konflikthantering myntades. Flera av signatärerna av uppropet mot kanoner var därför förmodligen mer intresserade av att stötta Grekland än att stoppa svensk vapenexport. Trots det var man säkert upprörd över det omoraliska i att sälja kanoner som direkt skulle komma att användas i ett krig de flesta ansåg var orättfärdigt. Att svenska vapen exporteras till krigförande länder är alltså ingen ny företeelse.

Tanken var att uppropet skulle anslås och fler personer skulle få tillfälle att skriva under för att skapa opinion mot vapenförsäljningen. Dokumentet är i bevarat skick bara signerat av ledamöterna i sällkapet. Dessa består av höga statstjänstemän, militärer och borgare i Stockholm. Bland signatärerna finns två överstar, fyra överstelöjtnanter, en major och tre kaptener. Det är ju personer som idag dessvärre inte brukar opponera sig mot svensk vapenexport. Kanske är det märkligaste namnet på listan Baron Jacob Adlerbeth (1785-1844). Han var den starke mannen i den konservativa tankesmedjan Götiska förbundet. Där umgicks han med nationalromantiska skalder som Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér. Göterna brukar inte framhållas som fredsduvor. Baron Adlerbeth var emellertid känd som en riktig hedersman. Han måste ha sett kanonförsäljningen till Turkiet som en ful fläck på sitt älskade fosterlands heder.

Jag vet inte om uppropet mot kanonförsäljningen lyckades. Fortsättningen på berättelsen kan finnas i andra arkiv. Kan man lära sig något av historien? Det ledsamma är att tvivelaktig svensk vapenexport inte är något nytt. Kanske är det en lång och dålig tradition som gör att man i delar av statsförvaltningen blundar för det omoraliska i att exportera vapen till odemokratiska regimer och krigförande länder. Det positiva är att det har funnits, och finns, personer som sett det som sin medborgerliga skyldighet att påtala dessa missförhållanden och engagerat sig för att stoppa den skamliga svenska vapenexporten.

Påvel Nicklasson