Under den senaste tiden har vi fått en insikt i hur svenska vapen säljs till utlandet. ”Gripenaffären” riskerar att bli en ny skandal likt den vi fick uppleva med Boforskanonerna på 80-talet.
Då svensk lag föreskriver att vapenexport inte är tillåten bör varje försäljning betraktas som undantag från regeln. Verkligheten är som vi vet en annan då exportrådet verkar ha en reflexmässig inställning när man godkänner undantagen. De restriktioner som föreligger verkar sakna innebörd när krigförande länder som USA och Storbritannien tillåts storkonsumera svenska vapen eller när auktoritära regimer som kränker den egna befolkningens mänskliga rättigheter som Saudiarabien och Pakistan anses vara lämpliga kunder.
Varför är det då ett problem med att ekonomisk vinnig föregår principer? Vapenindustrin gör ju miljardvinster och skapar arbetstillfällen i Sverige. För att kunna göra en bedömning måste vi erkänna de följdverkningar exporten medför. ”Gripenaffären” har åskådliggjort hur strävan att sälja svenska vapen leder till en ökad korrumpering av unga demokratier som Tjeckien och Sydafrika. En annan i mina ögon mer förödande effekt är att svenska vapen används i förtryck och konflikter. Resultatet blir att vi därmed bidrar till att förödelsen och följdverkningarna blir större. Tar vi fallet Irak ser vi hur detta i förlängningen leder till en flyktingström till bland annat Sverige och Malmö. Vår uppgift blir då att ta hand om sargade människor, en uppgift vilken vi hittills har visat oss vara otillräckliga inför. Nästa fas i den onda cirkeln är den prövning som jag och många andra unga svenskar riskerar att ställas inför när vi tvingas sända soldater och hjälparbetare till de konflikthärjade områdena.
Jag frågar mig vad som krävs för att vi ser vapenexporten som en förlust. Är det att dessa unga svenskar kommer hem i kistor efter ett möte med ett på avsides kommet Karl Gustaf?
Kristian Bogren, Malmö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar